04 oktober 2008

Resebilder

NU är det dags att visa foton från resan till Turkiet. En vecka, fem personer, 9 väskor och en sittvagn...varsågoda:



Genom det lilla turkiska planets fönster skymtar land under oss, resan har gått bra och fyra timmar var faktiskt inte outhärdligt alls.



Hotell Eftalia består av en dubbel rad med trevåningshus, i vilka finns bara bostäder. All service, som t ex reception och barer finns i skilda hus. Poolområder i båda ändar. Vattenrutschbanor i den ena och stranden i den andra. Smaart planering!


Lunch i snackbaren. Otroligt praktiskt med all inclusive när man reser med barn, vill de inte ha det ena så hämtar man bara det andra. Man kan äta vad man vill, när man vill och hur mycket man vill. Ellen fick dock bara medhavd Piltti och Semper och så bröd.



Lilla brödälskaren har picnic på rummet. Jaja, några semlor måste väl få slinka ner i handväskan ibland? Vi andra åt oss mer än mätta vid serveringstillfällena men Ellen hade inte riktigt fattat det där med att vi inte skulle äta på rummet. Vattenkokaren vi hade med visade sej vara oumbärlig. NAN-pulver och källvatten ersatte amningen. Eventuellt var det miljöombytet som gjorde det väldigt lätt att sluta amma.


Jonatan visar upp sina konster på studsmattan. På området fanns helt tillräckligt med olika aktiviteter för barn i alla åldrar.

Härliga havet, stora salta vågor. Varmt vatten, sandbotten, inga maneter eller annat otyg såg vi.


Behöver bilden förklaras desto mer?

I ett dygn hyrde vi en relativt liten Fiat som vi körde omkring med. In till Alanya där vi promenerade en sväng, bl a genom ett basarområde, för att sen inte komma ihåg varken var vi hade bilen eller vilken färg den var! Sökte en stund innan vi hittade.
Prylar och allehanda suvernirer finns det som alltid gott om. Dessa solbrillor kom inte med oss hem, ifall någon funderade.

En sväng ut på landsbygden hör också till, annars vet man inget om hur den verkliga lokalbefolkningen har det. Man tycks ha getter, växthus och turism som huvudsaklig sysselsättning, bara en vild gissning, men det intrycket fick vi.


Ronja dricker cola i trädet, som finns på området som inhägnar sevärdheten Vattenfall.

Vattenfallen som så klart har ett eget namn, men det har redan fallit ur minnet som oviktigt. Fint var det i alla fall, och luften var så sval och fuktig i motsats till alla andra ställen vi vistades på under semesterveckan.

Turkisk yoghurt i olika smaker, och med fruktsallad, flingor eller någon av de många olika marmeladerna på, var det kanske det godaste på hela frukostbuféen. Eller ändå inte förresten, plättarna som stektes utomhus var det barnen gillade bäst.

Barnen vid havet. Detta är en strand i Side, dit vi gjorde en snabbvisit när vi hyrde bilen. Barnfamiljer som våran passar inte in i guidade bussturer som dessutom kostar en hel del och går på finska. En bra biluthyrning tipsar om sevärdheter och ger kartor och hjälper till att göra upp en lämplig rutt för dagen. Med barn i bilen måste det finnas utrymme för ändringar i både tids och ruttplanering.


Ronja på "vår" strand. Hon fick inte lov att gå ensam i vattnet pga de stora vågorna som slog omkull även oss vuxna, men hon trivdes bra att leka i sanden och plocka vackra stenar.

Ellen fick för första gången i sitt liv borra ner fingrarna i sand, oj vilken känsla, hon riktigt darrade av extas och jublade. Men jobbigt att få bort all sand från händer och kläder sedan. Småbarn passar onekligen bättre vid poolen, därför vistades vi bara en dag på stranden, trots att den låg så nära till som 50m.

Vi har ätit och druckit och ätit...förrätter...varmrätter...


efterrätter...och däremellan glass, kaffe, kakor, drycker och snabbmat. Finns mycket gott att äta här i världen. Hur hitta tillbaka till någon vettig livsföring efter sådant här frosseri?

Gatan utanför hotellet. Ingen turistby precis, verkar som om hotellet är dumpat mitt i ingenstans. Närmaste större orter är Konakli eller Avsallar, dit man enkelt tar sej med buss. På gångavstånd fanns en liten liten butik, mindre än en R-kiosk typ, men de hade blöjor, ett paket av varje storlek, ordentligt parfymerade.


Ellen iklädd simdräkt och redo för ett dopp i barnpoolen.


Jonatan njuter av den ljumma kvällen på balkongen. Vilken tur vi hade som fick bo på markplan och nära reception, matsal och pool. Nära till allt alltså.

Värmen, aktivitetena och säkert antibiotikan för öroninfektionen gjorde sitt till för att Ronja skulle somna fort på kvällarna. De två äldre barnen hade eget rum och det fungerade bra, eller som hemma, dvs vissa nätter hade vi besök i dubbelsängen.


Den sista soluppgången, sista dagen,som var en mulen dag. Men det spelar ingen roll om vädret tog slut när vi hur som helst skulle hem till regn och rusk. Synd bara att det åskade och vällde ner skurar på natten när vi skulle bära väskor och barn till bussen som hämtade oss till flyget.

Klockan är ca 3 på natten, alla väskor är packade och vagnen är med. Biljetterna och passen finns någonstans. Mjölkflaskor och saftflaskor och trip och semlor. Ytterkläder och skor är genomvåta av regn men vi lyckades få flickorna någotsånär torra till bussen. Nästan 2 timmar i buss och sedan väntan på flygplatsen. Panadol i handbagaget, storebrors öra värker, Ronja känns alltför varm och snuvan är tillbaka. Mammans soleksem kliar vansinnigt och det känns liksom att vi börjar bli klara med äventyr för denna gång. Åååh, om man bara kunde trycka på en knapp och vara hemma i sitt eget hus!
Men såklart gör vi om det! Det har gått över förväntan bra att resa med barnen och det är ju skönt att det finns en veckors resor och inte t ex bara tvåveckors.

3 kommentarer:

Rasses mamma sa...

Oj, vad det låter skönt. Gissa om jag ser frametmot/ fasar lite inför vår resa i mars/apil till grandcanaria mas palomas...Eller ska vi kall det skräckblandad förtjusning??!! I dont know , men skönt ska det bli eller??!!.:-)

Rasses mam

Stina sa...

Oj, vad det ser skönt ut :)

Hanna sa...

Håhåjaja, nu plågas jag...

Underbara bilder. Och vilket lyxigt ställe! Bara buffébordet är ju skäl nog att åka dit;)