15 september 2008

vardag














Hur kul är det egentligen?
På en skala, 1-10?
Vardagen, hemma med barnen.
3 års trots när den är som bäst.
Förpubertet som man bara kan häpna över.
Babyn som har envis flunssa och antagligen öroninflammation. Feber, snuva, hosta, rossel, inte äta, inte sova, inte leka själv. Ändlösa köer på jouren.
3 åringen som vill att vi åker till Turkiet idag, och ingen annan dag. Hysteriska utbrott. Torkad ketchup som inte får tvättas bort från kinden.
Är det så kul?
JO, det är det. Inte kul, men givande. Barnen älskar sin mor och behöver henne och modern älskar sina barn över allt annat, vilket inte betyder det samma som att vara glad varje dag. Att ge sin tid till barnen känns meningsfullt och man får nu som då de där riktigt lyckliga ögonblicken när man önskar att man kunde frysa tiden och bara stanna och njuta av de små värdefulla stunderna.
Vitvaror är en symbol för hemmalivet till vardags, man mäter sin duktighet i hur många maskiner man haft i användning. Och visst blir det lite enformigt med matlagning, disk, tvätt och städning. Men duktigheten borde mätas i hur väl man kan njuta av dagarna med barnen, i hur många mysiga stunder man kravlar runt på golvet i lekrummet, i hur många legohus och tågbanor man monterar, eller hur många sagor man läser.
Kvalitetstid med barnen ger förnyad energi, så länge man inte har krav på sej att på samma gång vara effektiv på något sätt. Att jobba en eller två dagar i veckan har gjort det möjligt att kunna ta vara på tiden hemma på ett helt annat sätt. Hemma är fritid, jobbet är arbete, och sysslorna med vitvarorna sköter vi gemensamt, eller i sakta mak med Rövardottern som arbetsledare.

2 kommentarer:

Karin sa...

Hmmm, låter som vi oss... Ja trivs ja å! :-)

Gammelgård sa...

Så bra filosoferat, och precis så är det:)
Tråkigt att Ellen är sjuk, hoppas hon repar sig snart...
När var det ni skulle på resa?
Hör av dig när det passar att ni kommer!