13 september 2008

Hoppsan


Ellen trivs i hoppgungan, men hon är en filur. Hon gör något som inget av de andra barnen har gjort. Hon hänger sej! På något outgrundligt vis lyckas hon få huvudet stångat in i "ärmhålet". Misstänker att hon först drar ur handen och sträcker den längs med kroppen mot golvet, kanske ser något hon borde plocka därifrån? Sedan trycker hon huvudet snett ner mot sidan så att det glider in i öppningen för armen.

En babys kropp, ja vuxnas också i och för sej, är konstruerad så opraktiskt att huvudet väger betydligt mer än fötterna. Genom att gunga och hoppa och lirka så kan Ellen till slut hamna i ett läge där kroppen hänger precis vågrätt och huvudet neråt. Inte bra, inte alls bra. Första gången det hände rusade mamman snabbt som blixten dit och lyfte upp lilla filuren, trodde hon skulle dyka med huvudet före i golvet. Men loss ur gungan kommer hon inte. Lilla tjocka magen och bilrings-låren ser nog till att hon hålls i tygselen, remmarna är ordentligt tilldragna just för att hon inte ska kunna dyka.

5 sekunder vände mamman ryggen till igår och då ropade Rövardottern, vår kvicka nödanropare: "Ho haj hövo täj ande ennas ska vaja!!!"

Kanske slutgungat. Förstår inte hur hon lyckas krångla bort armen och tvinga sin stora skalle dit?

1 kommentar:

Anonym sa...

Oj oj..kanske du skulle sy armhålen mindre? Enkelt med en söm med långa stygn..