10 mars 2008





Igår var en stor dag hos rövarfamiljen.

Den minsta lilla söta ungen skulle få ett kristet dop och några namn att dras med resten av livet.

I flera veckor har Rövarmamman intalat sej och alla som velat lyssna, att ett dop är inget att stressa upp sej för. Man bara bakar lite, beställer vissa grejer och så kan man dammsuga och plocka undan lite dan före. Eventuellt måste man tänka på att ha nåt att klä sej själv och sina barn i...ja, prästen och faddrarna och alla gäster ska ha möjlighet att komma på rätta dagen också.


Här är hon nu i sin fina dopklänning: Ellen Ida Marianne

Ellen för att hon är en Ellen och namnet är hennes eget.

Ida för att det är lagom kort och låter bra som mellannamn och finns i Astrid Lindgrens värld.

Marianne heter/hette båda våra mammor förutom sina tilltalsnamn.


*Dopbuketten*


Storasyskonen trivdes med att öppna Ellens dopgåvor. Många fina saker fick hon.



Den traditionella dopbilden, barnet som ligger på sängen iklädd dopklänning. Denna klänning är en virkad släktklenod som många barn har burit. Det finns både rosa och blått skärp och på dem har barnens namn och dopdatum skrivits.


En dopgåva av Ellens faddrar på gammelgård. Dopet blev en lyckad tillställning, familjen njuter av att dagen är över och tackar alla som deltog.

4 kommentarer:

Rasses mamma sa...

Vilka underbara dopbilder.

Gammelgård sa...

Fina bilder!

Hanna sa...

Ja visst är det allra skönast när ett spektakel är över?;)

Jättefina namn har lillan fått!

Rövarmam sa...

JA! Så sant så. Visst är det högtidligt och fint och säkert minnesvärt, men ack så skönt nu med vanliga vardagar:-)