24 februari 2008

Könummer, tack!



Du kanske kom i den här korridoren och vek av till vänster sen?

Om inte...
















...så borde du ha passerat de här fiskarna?
Fisknätet täcker en spiraltrappa ner till källaren.

Var är vi nu?

Jo, på väg till laboratoriet på MHSO i Jakobstad. För en del läsare helt obekant, helt säkert, men för andra kan det vara ack så bekant. Rövarmamman själv har suttit många många morgnar i väntrummet och då passat på att betrakta mänskligheten och olika beteenden.


Det är denna som gör det hela så intressant. En nymodig manick verkar många äldre tycka. För tre år sen fanns ingen dylik på laboratioriet, då ställde man sej snällt i kö till anmälningsluckan och fick där ett nummer för turordning in till provtagningen.


Nu ska man göra som följer:

Hänga av sej kläderna.
Trycka på gröna rutan på nummerlappsautomaten(manicken här ovan).
Ta pappret med numret på och hålla det i handen.
Sätta sej på en stol i väntrummet och sitta och vänta.
Det plingar på fem olika ställen i rummet, och när det plingar och ens nummer visas ovanför anmälningsluckan, DÅ ska man gå dit.
Man säger sitt namn och födelsetid, eller visar id-kort(fpa).
Man får klisterlappar som motsvarar remiss.
Man ska behålla nummerlappen och ta klisterlapparna, håll allt i handen.
Sätta sej igen på samma stol, eller på en annan ledig stol.
Det finns inte namn på stolarna.
När det plingar på något av de andra ställena och ens nummer visas där då får man gå.
Man kan gärna resa sej och gå med detsamma.
Man ger alla sina lappar till sköterskan där inne.
Man kavlar upp ärmen och låter tanten göra det hon ska.
Sen ser man till att komma därifrån.
Dra ner ärmen, ingen förblöder.

Såja, då var det klart!
och observera! Man måste INTE komma tidigt på morgonen, laboratoriet har öppet hela dagen.

Hur svårt kan det vara?
Jättesvårt...

Vissa morgnar skrattar Rövarmamman, andra morgnar fnyser hon eller suckar och ibland blir hon rejält frustrerad och kommenterar saken åt personalen. För det mesta är Rövarmamman snäll, det förekommer att hon hjälper gamla tanter och farbröder till rätta.

Det är så mycket som kan gå fel, det allra vanligaste är att man inte ser nummerlappsapparaten, utan störtar till luckan och tränger sej före. Eller så tar man en könummer men går ändå rakt på luckan. Flickorna i luckan har berättat att de varje dag får fråga ungefär 15-20 gånger t ex:

"-Har du nummer 12?" när det är tolvans tur och patienten saknar lapp eller har en helt annan nummer på sin lapp...

Vissa gånger går det inte att få patienten att förstå och då får man göra undantag. Men det som händer allt för ofta är att folk blir irriterade eller rent av arga på systemet. Varför?

Det är det här som Rövarmamman sitter och betraktar, hur människorna beter sej med köordning och hur de reagerar på tillsägelser. Hur länge kommer det att dröja innan allmänheten lärt sej? Och kunde något göras för att tillvägagångssättet skulle bli tydligare?

Här i bloggen löser vi inte problemet, men vi kan reflektera lite, och vem vet, kanske någon är på väg till laboratoriet och nu fick info om hur man gör!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Mycket intressant. Har inte själv suttit så ofta vid labben, men nog märkt fenomenet de gånger jag varit där. Man får väl vänta tills alla pensionärer varit en eller två eller tre gånger dit, då kanske de flesta lärt sig att ta könummer direkt och sen vänta på sin tur... :-) Men säkert kommer det alltid att finnas såna som tänker "förr sko a djä såte, ja djä såleis nu å". -biggi

Anonym sa...

Men he e faktiskt svårt...har även jag upptäckt.Men jag brukar tycka SÅ SYND om de äldre...som kan vara nervösa o virriga redan när de kommer,o då kan det ju bara bli FÖR MYCKET med kölappar hit o dit.Jag fasar redan nu hur det ska bli tills vi blir pensionärer...!!??Petra