16 december 2007

Pepparkakshus


Varför tror man varje år att det är roligt att göra pepparkakshus? Eller vill man göra dem för att man tror att det är roligt att HA dem sen? Eller att de skulle vara goda att äta upp efter tjugondaknut?

I år tog vi en genväg och byggde elementhus. Det är lagom svårt i alla fall. Kristyren är för tjock eller för tunn. Smält socker stelnar för snabbt och bildar lååånga trådar, eller för hett så det droppar och rinner där det inte ska. Sockerglasyr som missfärgats av bränt socker är inte vackert. Det är kämpigt att göra pepparkakshus.

Rövarmamman har ritningar och recept för muminhus av pepparkaksdeg...tack och lov att vi inte ens började med det projektet!

Hur roligt är det då att ha ett pepparkakshus när en 2-åring inte kan låta det vara ifred? Redan samma kväll har några karameller försvunnit från taket.
















Var sitt stort hjärta har barnen fått och de får hänga (hjärtanen alltså) på hög höjd nu tills det är tillåtet att äta upp. Påminn mej inför julen 2008 att jag ska läsa dett inlägg innan jag planerar pepparkaksbak, så kanske vi nöjer oss med hjärtan. Dumt att slösa energi och tålamod på att bygga hus när man inte måste...

3 kommentarer:

Hanna sa...

Jag är riktigt stolt över mig själv för att jag INTE gett mig i kast med något pepparkakshus detta år. Annars brukar jag alltid envisas, och så rasar hela bygget ihop och jag får psykbryt och överlämnar katastrofprojektet till stackars Helal:)

Kul att ni gillade muffinsen!

Anonym sa...

Jahapp...vi har vårt pepperkakshus obyggt i skåpet än...kanske det får stanna där då(om int flickorna håxar på det)Jag minns när jag läser ditt inlägg hur vackert jag brukar låta, när det ska till ett pepperkakshus...Tänk vad man ändå lyckas glömma från år till år:-) Tack för det fina julkortet!!!Må så bra!Petra

Anonym sa...

Varför blir det pepperkakshus:-DPepparkakshus....