17 juni 2007

Söndagsfrid

En lång promenad i naturen, i skog och mark, fick rövarmamman på förmiddan. En stilla stund alltså, på egen hand. I egen hand hålls också denna näpna blomma. Har alltid tyckt att söndagar är blåa, eller på sin höjd vita...fråga inte varför...

Efter lunchen blev det rövarliv för hela slanten. Hela familjen + extra kompis drog iväg till stranden. Stöket innan alla och allt är i bilen...ja, alla mammor med simsugna ungar vet vad jag menar. Men sen man kommer fram och springet i bena får fritt utlopp, så går det att andas ut. Barnen fick simma och busa i sanden tills de hade blå läppar och sand i varje skrymsle.

På hemvägen var det skönt med en varm bil och saft och tystnaden sänkte sej över rövarna. Söndagsfrid. Det är de här dagarna vi ska minnas, sen när vi är pensionärer och barnen flyttat hemifrån. Då ska vi tala om de där fina söndagarna när barnen var små. Då ska vi inte minnas tjatet och myggen och glassen som kladdades i sätet, vi ska bara minnas de glada skratten och doften av sommar.

2 kommentarer:

Cia sa...

Vilken skön dag ni har haft ida! Gulloa bild på rövardottern :)

Anonym sa...

Hejsan!o tack för senast!He e no sant som du sejr...att man borde o ska minnas sådana stunder som ni hade igår,det roliga!!Och det tror jag att man också gör,man behöver ju bara höra på sin egen mamma...som minns allt som i ett rosa skimmer!!Inget dåligt alls..och det är ju bra!Fina bilder!Petra!