17 april 2007

Ömma fötter och huvudvärk

Rubriken är inte så tilltalande idag. Men det är dagens faktasanning!
Dagen började klockan sju. En liten mysstund i sängen med Ronja. Rent av lite slummer kan hända, för klockan var visst närmare 8 förrän vi kom oss ur sovrummet. De vanliga sysslorna fick gå i en flygande fläng; lite katt-tvätt, påklädning, morgonmål, hårborstning och tandborstning trots motstånd...packade väskan och sprang lite fram och tillbaka..kom på att jag hade rullar i håret och nagellacket hade flagat. Var fanns läppstiftet? För att inte tala om bilnycklarna? Portföljen, behövs en scarf? Eller kanske en annan jumper under kavajen? Hur hann hon tömma ur handväskan bara så länge jag satte på mascaran?

Iväg kom vi ca kl 9, bara en kvart senare än planerat, men det tog jag igen längs riksåttan. Mot Kokkola bar det. Till "mamma-ajbeijt"...IT-projekt i skolan, en fältstudie om personalens syn på data i vårdarbetet och en kartläggning av vilka möjligheter det finns att integrera olika program för att öka effektiviteten. Jepp. Det ÄR faktiskt intressant.

Vi kom fram 25 i 10, alltså bara 5 min sena. Rövardottern hann falla bara en gång på trottoaren, så byxknäna och ärmarna på jackan blev smutsiga innan vi ens hade gått in. Mottagnings-kommittén var överväldigande. Kramar och klappar och "så stor hon blivit!" och "så söt hon är". Den första halvtimmen gick åt till att hälsa på alla och att inspektera de nya utrymmena. Tre i personalen var helt nya för mej. Ronja hann i tumultet gömma sej i hissen och råkade åka upp några våningar eftersom någon tryckte upp hissen, men hon kom ner tillsammmans med två tanter och en rollator. Ingen panik. Ta av jackan och mössan och in på kontoret. Morgonkaffet var drucket tydligen och det hade jag inte hunnit med hemma...

Nya ekonomichefen hade möte på stan kvart i 11 så vi började på med intervjuerna inne på kontoret genast. Rövardottern undersökte prydnandsblommor och tömde sekreterarens kaffekassa och en burk gem. Se här, papper och penna, chefen kan rita en kisse bara du sitter snällt. Ja, hur var det nu, vad skulle vi prata om? Innehållet ur handväskan uttömt för andra gången idag. Hoppsan, jaha, ni visste inte att jag rökte, beviset ligger på golvet. Jo, jag använder Euroshoppers trosskydd av ekonomiska skäl...

Palaver med husmor och ansvarig för köket, på stående fot och skrivblock i handen. Rövar-dottern inventerar porslinskåpen. Varför har man sådana skåp under serveringsdiskar? Sen fick hon ögonen på en påse äppel, men blev bortmutad med några plastredskap i vackra färger. Lekte en stund med dem så att jag faktiskt hann få ner några ord på pappret.

Över till vårdkansliet och samtal med sjukskötarna. Några journaler tömdes ur rondväskan men det var inget intressant så Ronja försvann efter en stund på egna vägar. Vi avancerar, jag fick kryssa av ytterligare några punkter på mina papper. Och så är det ju så himla trevligt att få prata med jobbarkompisarna som man inte sett på länge. Men oj, vilket ståhej i aulan! Tripp, tripp iväg på mina höga klackar...hur idiotiskt är det då att ta skor med klack??

Aha, Rövarungen hade tänkt bege sej ut genom ytterdörren, därav kacklade gamlingarna högt i aulan. Fint att larmet fungerar. In på chefens kontor igen. Låt oss se, är vi klara? Ta en nappflaska med saft. Går att vattna tygblommorna med den eller också droppa på golvet och breda ut med en hand eller två. Låt oss komma till sak...vi loggar in, jag minns inte mitt lösen längre men det går att ordna. Nya servrar, nya program..en lista med kontaktpersoner från de olika programleverantörerna. Hoppsan, en bunt(trave) papper slinker i golvet...se nu, mamma kan också rita kissen. Åå, dessa trösklar, hur många gånger hinner man snubbla på en tröskel per förmiddag om man är knappa 2 år?

Vi håller på och blir hungriga allihop. Rövardottern lägger sej i mammas famn och dricker sin saft. Mamma får prata ostört med sin vikarie i 15 minuter. Sen är det dags för lunch. Stor matsal, mycket folk, god mat, lax och sen lingongott till efterrätt. Vi äter tillsammans med personalen. Varför har man duk på bordet? Och tyg på stolen? Mamma hämtar maten och mosar potatis och Ronja hinner trycka handen i mammas efterrättsskål under tiden. Det var gott och därför är potatis och lax ingen hit. Hälften av maten är utanför tallriken, halva rågbrödssmörgåsen ligger söndersmulad under stolen. Rödbetssallad blir man läckert rosa av, kan jag berätta ifall det var någon som inte visste det! Och man äter sånt med händerna och sen klappar händerna på vita linnedukar...hmm...

Rövarmamman hade sett fram emot att njuta av efterrätten, och försökte förgäves få i sej den på stående fot, men dottern hade bestämt sej för att hon var klar och ville inte hållas inom synhåll. En "felparkerad" rollator var intressant att köra, och på skoj dunka mot andra färdmedel, inte helt ofarlig sport med tanke på att allas balans och styrka inte är vad den borde vara på ett äldreboende! Jag försökte sopa undan de värsta spåren efter vår rövarmåltid och hann just och just innan städerskan kom och sa att det kanske inte är så lyckat att flickan undersöker dunkar och flaskor i städförrådet.

Jag behövde några mappar från arkivet på tredje våningen så vi fick träna trappande, vilket alltid uppskattas. I långa korridorer kan man "pingpinga" hårt hårt och kvittra och ropa så det ekar i stenväggarna....undras vad gamlingar som vilar på maten kan tänka om sånt rövarliv? Vi tog hissen ner och gjorde ett snabbt blöjbyte och konstaterade att vi kanske gjorde klokast i att åka hem.

Ute på gården på väg mot bilen tog Ronja sin chans och sprang ifrån mej, längs trottaren, jag förbannade mina skor och lyckades just och just genskjuta henne och fånga in henne innan hon var ute på gatan. Hur gör folk som bor i städer? Har man barnen i koppel eller bur?

Huvudet, huvudet, kaffe! Jag hade inte druckit kaffe...väl genom alla trafikljusen ringde jag nödnumret för systrar med koffeinabstinens. Vi var välkomna. Ok, det skulle ordna sej, Ronja skulle få sova i två timmar i kaffesyrrans säng och jag skulle dricka muggvis med kaffe, gå på toa, prata om projektet och allt annat smått och gott med syrran, i lugn och ro.

Väl framme började vi med att jaga katterna på parkeringen. Trötta barn går på övervarv. Vi kom oss in och jag bestämde att vi går direkt till sovandet, eftersom klockan hunnit bli halv 2. Sagt och gjort, flaskan, mamman och barnet och sängen. Och vargasången såklart. Huvudet dunkade i takt med pulsen, men jag hörde på avstånd att kaffebryggaren puttrade i köket. Räddningen nära och de små ögonen blev lydigt mindre. Yes, snart så sover vi. Hoh, jag smög mej upp till stående och skulle just sträcka mej efter glasögonen när dottern spärrade upp sina bruna ögon på vid gavel. Gjorde ett halvhjärtat försök att sjunga lite mer om "vajjen"...men utan resultat förstås, eftersom flaskan var helt slut.

Kaffe och kakor, alltid en bra tröst. Ronja låg på soffan och hade fått ny saft i sin flaska, kanske hon skulle somna? Konstigt stönande, ungen gömmer sej under filten, vi dricker vårt kaffe. Snart, mycket snart kom aromen som avslöjade vilken sorts stönande det varit frågan om. Nåja, alltid skönt att få en förklaring till den uteblivna dagssömnen!

Vi leker och pratar och stökar och river ner alla cd-skivor, och sätter tvn på högsta volym minst 53 gånger och söndrar en prydnadsgris och jagar katten och klättrar på stolar och kletar ett kex i bordsskivan och badrumsmattan vänds upp och ner eftersom där av nån anledning fanns kattsand? Kanske skulle åka hem? Klockan är ändå över halv 4.

Via telefon får vi reda på att mommo finns i byn. Tömning av gammelmormors lägenhet pågår. Vi åker en sväng för att säga hej, men blir indragna i nåt slags samvaro med gammelmormor. På hemmet hjälper vi den gamla mormodern på toaletten och till matbordet, sen bärs lite lådor ut ur gamla lägenheten och så bärs några lådor till hemmet och så hjälper vi gammelmormor på rummet. Vi har ett riktigt munk-kalas. Jag matar munk i två munnar och ger limsa ur finglas i två munnar. Hinner jag själv äta nåt? Bara två gånger torkar jag limsa från golvet. Filten av, filten på, öppna fönstret och nån borde raka mej...

Dörren till toaletten är en skjutdörr, de ska inte dras utåt, då hoppar de ur sina spår. Jag visste inte att folk som är under en meter lång kunde åstadkomma sånt! Men tydligen...och nästa projekt var att få ett silverfat att slå i golvet med en smäll så att den gamlas hjärta kunde ha stannat på kuppen. Rakmaskinen surrade och Ronja hade god tid på sej att komma underfund med hur handduschen inne på toaletten fungerade, men hon hann bara väta strumporna, man måste se positivt på saken - hon kunde ju faktiskt ha duschat hela sin gulliga kropp med kläderna på! Å andra sidan hade hon lemonad på magen och ärmarna.

Två ansikten torkades med våta tvättlappar och det äldre smordes med kräm och så var jag snabb som en blixt för att med mina ömma fötter trippa runt tills jag hade samlat mej själv och alla tillbehör inklusive vått barn. Huvudvärk. För varmt, för stressigt, vätskebrist.

Inne i den nästan tomma lägenheten bjuds flyttfolket på svart kaffe ur udda mugga och jag trycker in en munk, poängen för dagen har ändå överskridits med råge...Olikfärgade garnnystan i en korg på golvet kasta omkring och snart är garnen trassliga högar. Hjälpsamma händer nystar och plockar. Nu SKA vi hem. Den slingriga motvilliga kroppen befrias från en jaffavåt jumper och får en torr tröja på, blöjan byts på stående fot. Jackan på och mössan åker av lika fort som den kom på. Var är skorna? Hade jag ingen väska och var tusan är min telefon? Bensinen var visst nästan helt slut i bilen? Krama mormor innan vi åker, bajbaj alla mostrar och farbrorn.

Ut på gården, jag bär en väska och ett strykbräde som kaffesyrran ska ärva. Kan inte rövarungar komma när man kallar på dem? Varför kan inte barn gå åt det håll man vill? Plötsligt är hon på väg mot ett uthus, bakom vilket det lär finnas ett dike, jag släpper allt jag har i händerna och springer efter. De förbannade klackarna sjunker ner i den mjuka våta gräsmattan. Hon är nästan framme vid kanten av det djupa diket innan jag kastar mej fram och får tag i hennes jackkrage. Protesterande bärs den slingriga ungen till bilen. När jag fått på säkerhetsbältet ropar min mor från lägenheten att jag glömt nappflaskan. Springer igen med höga klackar i våt gräsmatta. Hurra.

Rövardottern somnar på hemvägen och jag kan stanna och tanka bilen. Jag köper en godispåse, det är jag värd. Hon sover djupt och är svårväckt. Klockan är halv 6 när vi kommer hem och hon blir inte sej själv på resten av kvällen. Jag väntar på att det ska bli läggdags och lugnet infinna sej. När ungen anser att det är läggdags återstår att se...

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ojojoj, vilken avslappnad och harmonisk dag!;)

Hon verkar vara en riktigt effektiv liten rövarunge den där Ronja som hinner med miljoner små projekt på nolltid! Skönt att höra att jag inte är den enda mamman som tappar bort sin unge med jämna mellanrum, haha.

Kladdigt bortom alla gränser har vi det här hemma också. Och jag köpte kritvita snygga bordsunderlägg igår...smart?

Vink!/Hanna med Salma

Anonym sa...

Oj pust! Hördu, nog räknade du väl in allt spring av och an som motion! Jag inser mer och mer att jag ska njuta av tiden innan Albin lär sig ta sig framåt!

Mirre

Cia sa...

Somnade rövardottern bra sen till natten?
Det borde hon ju ha gjort efter en sån händelserik dag, både för henne och mamman ;)

Rövarmam sa...

Cia, de minns ja int, men antagligen var de så, fö man minns ju bara de gånger när de INT somnar lätt...